Faktiskt ett citat från Håkan Hellströms "River en vacker dröm"   - "Om du älskar mig kommer jag lämna dig och om du lämnar mig kommer jag älska dig".

Jag vet inte vad det är jag vill ha ur mig idag. Jag känner att jag behöver skriva men jag vet inte vad jag ska skriva om. ska jag än en gång berätta hur trött jag är på omvärlden? Ska jag försöka precisera hur jag menar? Ska jag berätta att det är svårt att andas? Ska jag berätta att det är så mycket jag vill göra men så lite jag orkar? Att jag känner mig som en svikare? Som en fucking jävla känslomässig retard som inget klarar? Ska jag berätta om att jag misstänker att en del av orsaken till att jag inte låter mig förföras av människor är för att jag inte orkar med nya djupare relationer? Att jag hittar fel och brister som gör det legitimt för mig att avsluta eller sätta stopp på händelseutvecklingen? Eller varför inte helt enkelt göra det så enkelt som att personen ifråga bor lååångt borta. Då kan det inte gå fort, eller så går det inte alls. Ska jag berätta att jag umgåtts med en man som har varit otroligt vilsam att umgås med? Det enda han "krävt" av mig är mitt sällskap i promenader och filmtittande. Vi har pratat om allt och inget alls, stundtals har det varit helt tyst. Lättsamt, vilsamt. Framförallt vilsamt. Sällskap, inte ensam men ändå tystnad och vila. Skönt.

Jag gillar att träffa nya människor. Att analysera dem. Kanske kastar jag dem efetråt. Det är lätt med nya bekantskaper. Det kräver inget själsligt djup eller engagemang. Kanske därför jag tycker att det är så underbart?