Huvudet snurrar runt, runt. Det är så mycket som försöker få plats och så mycket som behöver ordnas i hanterbara tankeströmmar. Jag funderar på så mycket olika saker. Jobb, skola, livet, ork för och intresse för....vad? Ångest. Prestationsångest. Det har varit en intensiv period.

Jag bad om förtroende, jag bad om att bli insläppt. Det blev jag. Från 0 till 100 på ett par dagar. Det händer mycket samtidigt och hela tiden känns det som.

Nu sitter jag här, hemma, ensam. Och funderar. Funderar - som vanligt. Lyssnar på turkisk musik och drömmer mig bort samtidigt som jag funderar på vem jag är och vad jag vill.

Utbildningen jag går är värdelös om jag inte kan gå hela vägen. Om jag kan gå hela vägen vet jag inte. Det är meningen att jag ska skriva en uppsats nu. Förra terminen hade jag uppehåll från studierna eftersom jag inte klarade av pressen. Visserligen kom inte pressen enbart från studierna, den kom överallt ifrån. Jag hade slut på både energi och livsvilja då. Jag tvivlar just nu både på min förmåga och mitt intresse. Jag är inte tillräckligt smart. Inte tillräckligt fokuserad. Har inte tillräckligt med fantasi eller disciplin. Varför har jhag inte det? Har jag tappat min ambition? Eller känner jag bara inte att jag måste bevisa något längre? Är det därför jag har kämpat förut? Eller för att det var en väg ut från mitt arbete? Mitt arbete klarar jag inte heller av i för långa sammanhängande perioder utan att bli rastlös och deprimerad. Vad är det för fel på mig? Varför är jag aldrig nöjd? Det klart, om man skulle vara helt nöjd med allt så skulle man sluta sträva överhuvudtaget, så...helt nöjd kanske man inte ska vara någonsin? Men...trivas då? Trivas med det jag strävar efter. Vilja det jag strävar efter. Vad strävar jag efter nu? Avlagda examina? För vem? För mig eller för andra? Vad vill jag göra? Är det för min egen eller andras skull? Låser skolan upp mig eller frigör den mig? Låser jobbet mig eller frigör det mig? Jag måste kombinera olika saker. Hitta balansen. Vad är min balans? Just nu sysselsätter jag mig med allt möjligt på dagarna utom det jag borde göra. Eller vad borde jag göra? Fan också. Jag har tappat bort mig. Min utbildning är inte ens efter avlagd master värt ett skvatt om jag inte kommer in och kan doktorera, forskarutbildning. Det är sanslöst hård konkurrens om de platser som finns. Har jag orken? Framför allt, den viktigaste frågan; Har jag intresset? Javisst, jag tycker om att skriva, att diskutera, att få feedback, att vara smart och klyftig. Jag tycker om att lära mig förstå människor, att se mönster och sammanhang. Se den stora bilden. Se helheter. Men... jag vet fan inte vad jag ska göra längre. Har jag förmågan för det här? Vad ska jag göra om jag inte kommer in och får en doktorandtjänst? Fan.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Orden flyter i mitt inre utan sammanhang. Det är som en historia, en berättelse som vill bli berättad men ännu inte har hittat sin början, sin ordning, sin handling och där slutet ligger dolt i framtidens dunkel. Jag strävar efter att sätta samman me...

Jag vill be alla dra åt helvete. Jag vill be alla dra ÅT HELVETE! JAg vill ha min livslust åter. Jag avskyr att se mig i spegeln och bara se HENNE. Bara se den där kvinnan. Kvinnan jag alltid fått höra att jag är så lik, att jag ser ut precis som hon...

Det var ett tag sedan jag skrev och i mitt fall är det oftast en bra sak. Då har det förmodligen hänt mer än den vanliga skiten som jag kunnat hantera. Eller så har det hänt mycket och jag vill inte prata om det. Just nu kanske både och. En del saker...

Jag är min egen värsta fiende. Jag är min egen värsta fiende. Jag är min egen värsta fiende. Jag är min egen värsta fiende. Jag är min egen värsta fiende.   Min hjärna vägrar sluta bråka med mig. Min hjärna vägrar låta mig vila. Min hjärna vägrar...

Jag har funderat vidare. Jag behöver inte mina studier som tillflykt längre. Jag blir idiot av att bara jobba, jag blir idiot av att bara plugga. Jag tyckte att det var skönt, de första veckorna, med att börja skolan igen. Men nu...? Nej. Jag tycker ...