För ett tag sedan fick jag lite gamla kort. Bland dem fanns bilder på en människa som jag är rädd för, som jag avskyr, som jag hatar, som ger mig ångest. Han fanns i mitt liv så länge, så egentligen borde jag inte bli förvånad över att trilla över bilder där han finns med. Jag brukar kolla om jag hittar honom ibland, på sökmotorer på nätet, på communitys. Se om jag får upp en adress. Se om han lever. Jag vill inte gå ut på stan eller ut i min trappuppgång och plötsligt upptäcka att vi är grannar genom att stå öga mot öga med honom. Jag vill veta ungefär var jag har honom. För någon vecka sedan så hittade jag honom på fb. Ända sedan jag fick de där gamla korten har han hemsökt mina tankar. Sedan jag hittade honom på fb har han hemsökt mina mardrömmar. Jag hatar det här. Varför kan jag inte bara få vara ifred? Varför kan han inte bara få vara historia? Varför kan han inte bara få bli bortglömd? Varför kan han inte bara dö? Försvinna. Gå upp i rök. Han hotade med att ta livet av sig. Jag kan fortfarande gå med på att hjälpa honom med det.

"Jag kommer köra av vägen nu och det är DITT fel, jag ville bara ringa och säga det. Att det är DITT fel att jag tar livet av mig." 

Han gjorde aldrig det. Men han gav mig ångest och panik, panikångest.

Jag är rädd för honom. Fortfarande. Rädd för den makten han hade över mig och kanske på sätt och vis fortfarande har eftersom jag fortfarande är rädd för honom.

Man ska inte önska att någon dör eller vore död. Jag vet det. Men jag gör det ändå. Jag önskar verkligen att han vore död. Jag brukar inte hata människor. Jag tror inte på hat. Men jag hatar honom. Han gör mig skräckslagen. Hela min kropp reagerar på att se kort av honom. De få gånger jag sett honom genom åren som gått så reagerar min kropp våldsamt. Jag får ångestattacker, jag får kramper. Hela mitt sinne, hela jag, krymper och jag blir tonåring och under hans makt igen.

Varför kan jag inte bara göra mig av med alltihop? Varför kan han inte bara lämna mig ifred? Bara försvinna. Ska det alltid behöva vara så här? Jag VILL ju inte det. Hur kan jag låta honom ha sådan makt över mig? Tänker han någonsin på vad han gjorde mot mig? Har han någonsin dåligt samvete? Förstår han ens att han gjorde illa mig? Förstår han hur grym han var? Eller är det så att, om man är förmögen att göra så mot någon, så är man oförmögen att förstå vad det är man gör?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Orden flyter i mitt inre utan sammanhang. Det är som en historia, en berättelse som vill bli berättad men ännu inte har hittat sin början, sin ordning, sin handling och där slutet ligger dolt i framtidens dunkel. Jag strävar efter att sätta samman me...

Jag vill be alla dra åt helvete. Jag vill be alla dra ÅT HELVETE! JAg vill ha min livslust åter. Jag avskyr att se mig i spegeln och bara se HENNE. Bara se den där kvinnan. Kvinnan jag alltid fått höra att jag är så lik, att jag ser ut precis som hon...

Det var ett tag sedan jag skrev och i mitt fall är det oftast en bra sak. Då har det förmodligen hänt mer än den vanliga skiten som jag kunnat hantera. Eller så har det hänt mycket och jag vill inte prata om det. Just nu kanske både och. En del saker...

Jag är min egen värsta fiende. Jag är min egen värsta fiende. Jag är min egen värsta fiende. Jag är min egen värsta fiende. Jag är min egen värsta fiende.   Min hjärna vägrar sluta bråka med mig. Min hjärna vägrar låta mig vila. Min hjärna vägrar...

Jag har funderat vidare. Jag behöver inte mina studier som tillflykt längre. Jag blir idiot av att bara jobba, jag blir idiot av att bara plugga. Jag tyckte att det var skönt, de första veckorna, med att börja skolan igen. Men nu...? Nej. Jag tycker ...