Jag avskyr att känna mig svag och rädd. Det finns nog heller inget som skrämmer mig mer än just dessa känslor. Svag, rädd, nervös, orolig. Jag kan inte kontrollera dem.

Jag är normalt inte helt tillfreds med att gå ned till tvättstugan, i källaren. Det är mörkt...det finns ju lampor såklart men det är ändå något som gör mig...ja..orolig. Så har det alltid varit, mer eller mindre. För många skräckfilmer kanske...men oavsett. Idag kände jag mig löjlig. Jag har svårt att släppa mina mardömmar. Den senaste i raden som rör honom utspelade sig ju just här nere, utanför källaringången. Han stod och väntade på mig och hoppade fram ur buskarna och anföll mig precis när jag skulle gå in. Det låter så barnsligt. Hur kan jag klassa detta som en mardröm? På grund av känslorna drömmen framkallar. Ångesten. Jag vaknade med ett panikskrik och kunde inte somna om på hela natten. Jag lyssnade på och efter fotsteg ute. Jag vet att han inte är här. Idag var jag rädd när jag gick ned till tvättstugan. Det gör mig förbannad. Det gör mig trött. Det gör mig ofokuserad.

Vem vet? Inatt kanske jag kan kontemplera innan jag somnar över hur jag konfronterar honom istället för att bli rädd för eller ignorera honom. Bli förbannad. Ge honom stryk. Knuffa honom över den där kanten han hotade med att köra ut för.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Orden flyter i mitt inre utan sammanhang. Det är som en historia, en berättelse som vill bli berättad men ännu inte har hittat sin början, sin ordning, sin handling och där slutet ligger dolt i framtidens dunkel. Jag strävar efter att sätta samman me...

Jag vill be alla dra åt helvete. Jag vill be alla dra ÅT HELVETE! JAg vill ha min livslust åter. Jag avskyr att se mig i spegeln och bara se HENNE. Bara se den där kvinnan. Kvinnan jag alltid fått höra att jag är så lik, att jag ser ut precis som hon...

Det var ett tag sedan jag skrev och i mitt fall är det oftast en bra sak. Då har det förmodligen hänt mer än den vanliga skiten som jag kunnat hantera. Eller så har det hänt mycket och jag vill inte prata om det. Just nu kanske både och. En del saker...

Jag är min egen värsta fiende. Jag är min egen värsta fiende. Jag är min egen värsta fiende. Jag är min egen värsta fiende. Jag är min egen värsta fiende.   Min hjärna vägrar sluta bråka med mig. Min hjärna vägrar låta mig vila. Min hjärna vägrar...

Jag har funderat vidare. Jag behöver inte mina studier som tillflykt längre. Jag blir idiot av att bara jobba, jag blir idiot av att bara plugga. Jag tyckte att det var skönt, de första veckorna, med att börja skolan igen. Men nu...? Nej. Jag tycker ...