Jag kom hem efter jobbet och det var som om luften gick ur mig. Vad hände nu? Jag trillade tillbaka flera veckor i mina funderingar, i mitt humör och sinnestämning. Vad skulle det vara bra för? Kanske för att jag är trött? Just nu undrar jag hur jag ska orka med två arbetsdagar till. Jag har ingen lust att gå ut genom dörren mer på flera dagar. Jag vill inte. Jag vill vara ifred. Samtidigt vet jag att enda sättet att fördriva min sinnesstämning i längre stunder är att omge mig av människor, som jag ju inte orkar med egentligen. Det hela är mycket motstridigt. Och kontraproduktivt. Det blir fan ingen rätsida på mig. Nej...jag är nog bara trött...och ensam ikväll. Ena stunden är det allt jag vill, det jag vill mest i hela världen - att vara ensam, att vara ifred, att aldrig behöva prata med någon mer. I nästa så önskar jag att jag orkade med hela världen. Jag älskar den och människorna runt om mig, mina vänner, min familj och alla underbara nya personer man träffar. Varför måsta jag vara så....tvär? Bipolär?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Orden flyter i mitt inre utan sammanhang. Det är som en historia, en berättelse som vill bli berättad men ännu inte har hittat sin början, sin ordning, sin handling och där slutet ligger dolt i framtidens dunkel. Jag strävar efter att sätta samman me...

Jag vill be alla dra åt helvete. Jag vill be alla dra ÅT HELVETE! JAg vill ha min livslust åter. Jag avskyr att se mig i spegeln och bara se HENNE. Bara se den där kvinnan. Kvinnan jag alltid fått höra att jag är så lik, att jag ser ut precis som hon...

Det var ett tag sedan jag skrev och i mitt fall är det oftast en bra sak. Då har det förmodligen hänt mer än den vanliga skiten som jag kunnat hantera. Eller så har det hänt mycket och jag vill inte prata om det. Just nu kanske både och. En del saker...

Jag är min egen värsta fiende. Jag är min egen värsta fiende. Jag är min egen värsta fiende. Jag är min egen värsta fiende. Jag är min egen värsta fiende.   Min hjärna vägrar sluta bråka med mig. Min hjärna vägrar låta mig vila. Min hjärna vägrar...

Jag har funderat vidare. Jag behöver inte mina studier som tillflykt längre. Jag blir idiot av att bara jobba, jag blir idiot av att bara plugga. Jag tyckte att det var skönt, de första veckorna, med att börja skolan igen. Men nu...? Nej. Jag tycker ...