Eller vad är det som driver människor till att göra varandra så fruktansvärt illa? Helgen har varit omtumlande. Jag har bevittnat något som jag aldrig sett maken till. Det var så grymt. Det var så elakt, det var så...fullt av fördomar och okunskap. Så fullt av...svartsjuka? Av missunnsamhet? Jag vet inte. Jag var bara indirekt inblandad. Jag var vittne till denna konversation vars like jag aldrig hört. Jag tror inte det i alla fall. Mycket har jag sett, mycket har jag hört men det här har jag verkligen svårt att inse att det ens är sant. Hur kan man göra varandra så illa? Det gör mig så ledsen, så..jävla ledsen. Är det inte meningen att vi ska ta hand om varandra? Jag har fortfarande svårt att egentligen se hela vidden av det som yttrades, jag har svårt att förstå hur grymt det egentligen var. Jag har svårt att förstå sådan grymhet, svårt att förstå att någon kan vara kapabel till det. Jag förstår inte hur man ens...alltså, jag kan inte förstå att sådan grymhet ens existerar i bemärkelsen att jag inte kan förstå hur en människa kan vara funtad på ett vis som tillåter hennes hjärna, hjärta och tunga att ens forma det. Förstår du vad jag menar? Hur kan det ens ta form? Hur naiv är jag egentligen? Varför gör man varandra så illa? Jag förstår inte. det sliter illa i mig. Människans grymhet. Den är visst det enda som är oändligt. Hennes grymhet, hennes dumhet och universum är oändligt....som Einstein sa..." ...och vad gäller universum är jag inte säker" Men att människans dumhet och grymhet är det, det står bortom tvivel.