..så överreagerar jag bara. Jag kanske bara törstar efter närhet och värme? Jag vet inte. Men alltså. Jag tycker ju om det där som glimtar till hos honom. Det gör jag. Jag tänker för mycket på det här. Jag måste ockupera mig med något annat. Jag har gått hemma i för många dagar. Jag blir knäpp av det. Jag blir så otroligt lätt introvert. Konstigt egentligen. Ju längre jag är utan folk runt om mig desto svårare är det att ta sig ut, svårare att prata med folk, svårare att vilja det. Lättare att stänga in sig, inte bara i lägenheten, för det gör jag inte riktigt, men det är lätt att stänga in mig i mig själv. Jag går ut på promenader men ser inte människorna i min omgivning, jag undviker dem. Går vägar där jag inte träffar så mycket folk. Hälsar inte om jag inte måste. Stirrar i marken och skyller på min dåliga syn om någon skulle påpeka en missad hälsning i efterhand. Stänger in mig i mitt huvud med mina tankar och funderingar. Men av någon orsak kan jag inte stänga av honom. Jag kan inte förklara varför. Jag vet inte. Kanske har jag inte försökt tillräckligt mycket? Kanske har C rätt när hon säger att han smög sig in? Litar på honom gör jag inte...men han finns där lik förbannat.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Orden flyter i mitt inre utan sammanhang. Det är som en historia, en berättelse som vill bli berättad men ännu inte har hittat sin början, sin ordning, sin handling och där slutet ligger dolt i framtidens dunkel. Jag strävar efter att sätta samman me...

Jag vill be alla dra åt helvete. Jag vill be alla dra ÅT HELVETE! JAg vill ha min livslust åter. Jag avskyr att se mig i spegeln och bara se HENNE. Bara se den där kvinnan. Kvinnan jag alltid fått höra att jag är så lik, att jag ser ut precis som hon...

Det var ett tag sedan jag skrev och i mitt fall är det oftast en bra sak. Då har det förmodligen hänt mer än den vanliga skiten som jag kunnat hantera. Eller så har det hänt mycket och jag vill inte prata om det. Just nu kanske både och. En del saker...

Jag är min egen värsta fiende. Jag är min egen värsta fiende. Jag är min egen värsta fiende. Jag är min egen värsta fiende. Jag är min egen värsta fiende.   Min hjärna vägrar sluta bråka med mig. Min hjärna vägrar låta mig vila. Min hjärna vägrar...

Jag har funderat vidare. Jag behöver inte mina studier som tillflykt längre. Jag blir idiot av att bara jobba, jag blir idiot av att bara plugga. Jag tyckte att det var skönt, de första veckorna, med att börja skolan igen. Men nu...? Nej. Jag tycker ...