...jag är trött på att inte våga? Kanske för att jag trots allt faktiskt känner något överhuvudtaget. Något annat än bara en vilja att analysera och rata. Men varför måste det ske för någon som på sätt och vis, som jag tidigare sagt, representerar mycket av det jag inte vill ha, som jag redan utsatts för. Vill jag någonstans bevisa att jag hade rätt i att inte tro på kärleken? Vill jag bevisa att man blir sårad? Vill jag bara ha en utmaning som känns? Vill jag ha något som känns alls kanske? För det gör det. Det känns. Jag kan inte stänga av det så som jag kunnat förut. Jag ÄR trött på att inte våga. Jag ÄR trött på att inget känna. Jag är TRÖTT på att vara rädd. Samtidigt så sitter jag ju här och är just rädd. Man ska försöka ha positiva tankar, förhoppningar och tro på framtiden och på det man känner. Jag försöker. Jag försöker. Jag undrar hur mycket jag kommer att ta, hur mycket jag kommer att tåla. Jag vill nå fram, få igenom mitt budskap, få respons. Ge värme, ge av mig, få värme och få av dig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Orden flyter i mitt inre utan sammanhang. Det är som en historia, en berättelse som vill bli berättad men ännu inte har hittat sin början, sin ordning, sin handling och där slutet ligger dolt i framtidens dunkel. Jag strävar efter att sätta samman me...

Jag vill be alla dra åt helvete. Jag vill be alla dra ÅT HELVETE! JAg vill ha min livslust åter. Jag avskyr att se mig i spegeln och bara se HENNE. Bara se den där kvinnan. Kvinnan jag alltid fått höra att jag är så lik, att jag ser ut precis som hon...

Det var ett tag sedan jag skrev och i mitt fall är det oftast en bra sak. Då har det förmodligen hänt mer än den vanliga skiten som jag kunnat hantera. Eller så har det hänt mycket och jag vill inte prata om det. Just nu kanske både och. En del saker...

Jag är min egen värsta fiende. Jag är min egen värsta fiende. Jag är min egen värsta fiende. Jag är min egen värsta fiende. Jag är min egen värsta fiende.   Min hjärna vägrar sluta bråka med mig. Min hjärna vägrar låta mig vila. Min hjärna vägrar...

Jag har funderat vidare. Jag behöver inte mina studier som tillflykt längre. Jag blir idiot av att bara jobba, jag blir idiot av att bara plugga. Jag tyckte att det var skönt, de första veckorna, med att börja skolan igen. Men nu...? Nej. Jag tycker ...