Nyfiken och törstig på livet men trött på människor. Jag är ung. Jag har ändå fått mina orsaker att vara trött på människor, slag efter slag efter slag från olika människor jag vågat släppa in i mitt liv efter att det gått en tid och jag trott att det var bra människor. Av dem blir jag sårad, på mig blir jag arg. Hur kunde jag tro dem? Hur naiv får man bli? Jag låter bitter, kanske är jag det men mest är jag trött. Själen känns gammal även om kroppen inte är det. Jag är fortfarande naiv kan jag tro. Misstro och analys. Minsta sak kan få mig att sluta mig. det har varit för mycket. Människor som lyckats krypa inanför skinnet på mig, in i mitt hjärta som var stängt bara för att slita det ur bröstet på mig. Satte sista stygnet och spiken i mitt pansar. Jag tror dig inte. Jag lyssnar inte på vad du säger och tror inte på vad du lovar. Lova hellre inget, säg inget, då finns det inget.

Jag älskar ändå livet. Paradoxalt. Jag älskar mitt liv. Jag är nyfiken på omvärlden. Jag kan färdas med buss utan att det stör mig att jag glömde något att läsa. Jag betraktar naturen och känner mig totalt hänförd. Musiken stänger ute ljudet från människor. Dessa varelser som kan te sig så spännande och intressanta men som kan göra mig obeghaglig till mods. Bland dem florerar lögner och missunsamhet. Naturen är våldsam, givmild och ärlig. Hon är bister, hon är stolt, hon är tålmodig men vredgas när gränsen är passerad. Hon är vacker och jag älskar henne.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Orden flyter i mitt inre utan sammanhang. Det är som en historia, en berättelse som vill bli berättad men ännu inte har hittat sin början, sin ordning, sin handling och där slutet ligger dolt i framtidens dunkel. Jag strävar efter att sätta samman me...

Jag vill be alla dra åt helvete. Jag vill be alla dra ÅT HELVETE! JAg vill ha min livslust åter. Jag avskyr att se mig i spegeln och bara se HENNE. Bara se den där kvinnan. Kvinnan jag alltid fått höra att jag är så lik, att jag ser ut precis som hon...

Det var ett tag sedan jag skrev och i mitt fall är det oftast en bra sak. Då har det förmodligen hänt mer än den vanliga skiten som jag kunnat hantera. Eller så har det hänt mycket och jag vill inte prata om det. Just nu kanske både och. En del saker...

Jag är min egen värsta fiende. Jag är min egen värsta fiende. Jag är min egen värsta fiende. Jag är min egen värsta fiende. Jag är min egen värsta fiende.   Min hjärna vägrar sluta bråka med mig. Min hjärna vägrar låta mig vila. Min hjärna vägrar...

Jag har funderat vidare. Jag behöver inte mina studier som tillflykt längre. Jag blir idiot av att bara jobba, jag blir idiot av att bara plugga. Jag tyckte att det var skönt, de första veckorna, med att börja skolan igen. Men nu...? Nej. Jag tycker ...