Och så gick ännu en kämpe ur tiden och gav upp andan och himlen fick ännu en. Du har varit sjuk länge. Du slipper det nu. Jag kände dig inte så väl som jag kanske velat men det smärtar mig å mina närmstas vägnar som kommer sakna dig mycket.

Och alla känslor slog och sprängde hela vardagen full med hål...Jag kastar stenar i
mitt glashus, jag kastar pil i min kuvös och så odlar jag min rädsla, ja, jag sår ständigt nya
frön. Jag är livrädd för att leva och jag är dödsrädd för att dö.

Du kommer aldrig mer bli dig själv.

Jag tror minsann min själ dör av svält.