Jag vet inte vad jag ska tänka. Jag litar inte på mig själv. Jag kan dupera andra men bäst är jag på att dupera mig själv. Jag vill men jag är rädd, jag vågar men är feg. Jag vill våga, jag vill inte vara rädd. Det smärtar. Jag har gått på så många minor. Jag har sprängt dem allihop. Vägen framför mig borde vara ren. Allt jag ser är fler. När ska det ta slut? Ska det förtsätta i all evighet? När kan jag få känna förtröstan? Var finns trygghet? Allt jag ser är fällor och hål. Alla vill något men alla vill inget. Vad vill jag? Var är lugn? Var är harmoni? Flickan kör ensam bilen med tårarna stillade. De har tagit slut. Den mötande bilens strålkastare är så starka. Ska jag släcka dem? Låta dem möta mina? Men jag vill inte släcka någon annans ljus. Jag råder bara över mitt eget. Feg. Rädd. Nyfiken. Fylld av liv. Bottenlöst ensam. Mörkret suger. Det drar. Jag är en del av det. Det finns inom mig. Djupare än var skogstjärn. Lika outgrundlig och svårfångad. Tycks bära på svar men bringar endast nya frågor. Vad nu? Avskildheten är trygg. Den är tung men den sårar inte. Det smeker min kind och öppnar djupet, drar mig med...men den sårar inte. Den sviker inte. Jag kan lita på den. Mörkret är min vän. Mörkret omfamnar mig. Tystnaden är som balsam för själen, likt solens strålar på stängda ögonlock. Om bara solen ville värma mina ögonlock.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Orden flyter i mitt inre utan sammanhang. Det är som en historia, en berättelse som vill bli berättad men ännu inte har hittat sin början, sin ordning, sin handling och där slutet ligger dolt i framtidens dunkel. Jag strävar efter att sätta samman me...

Jag vill be alla dra åt helvete. Jag vill be alla dra ÅT HELVETE! JAg vill ha min livslust åter. Jag avskyr att se mig i spegeln och bara se HENNE. Bara se den där kvinnan. Kvinnan jag alltid fått höra att jag är så lik, att jag ser ut precis som hon...

Det var ett tag sedan jag skrev och i mitt fall är det oftast en bra sak. Då har det förmodligen hänt mer än den vanliga skiten som jag kunnat hantera. Eller så har det hänt mycket och jag vill inte prata om det. Just nu kanske både och. En del saker...

Jag är min egen värsta fiende. Jag är min egen värsta fiende. Jag är min egen värsta fiende. Jag är min egen värsta fiende. Jag är min egen värsta fiende.   Min hjärna vägrar sluta bråka med mig. Min hjärna vägrar låta mig vila. Min hjärna vägrar...

Jag har funderat vidare. Jag behöver inte mina studier som tillflykt längre. Jag blir idiot av att bara jobba, jag blir idiot av att bara plugga. Jag tyckte att det var skönt, de första veckorna, med att börja skolan igen. Men nu...? Nej. Jag tycker ...