Jag vill finnas till för alla, finnas där, lyssna, förstå, kanske säga något uppmuntrande eller vänligt. Det kan vara allt som behövs för att hjälpa en annan människa. Att visa att det finns någon som är villig att lyssna. Men vad gör man när man inte orkar längre? Vad gör man när det blir för många sådana eller när det pågår för länge? Vad gör man om en av dessa är en människa som man sett och ser som sin syster? En människa som jag har stöttat men även ibland fått stöd av genom så många upplevelser och händelser? Hur skulle jag kunna säga till henne att jag inte orkar längre? Jag känner mig tunn och otillräcklig. Önskar att jag vore en bättre människa som orkade ge och ge och ge till alla som behöver det. Jag känner mig tömd, urvriden, tunn, utspridd och trött.