Vem stannar hos mig? Ingen.

Åter igen. Människor anförtror sig åt mig. De känner att de kan prata med mig. Jag vet inte varför. Det känns som att de ser mig som någon som finns där, som de kan prata med, de verkar tycka att jag är klok, att jag kan lyssna. Men när det är gjort.....då går de vidare. Då är jag inte intressant längre. Jag vet inte vad det beror på. Folk vill prata med mig men ingen vill ha mig.

Jag vet inte om jag vill ha mig själv.