Jag har träffat en snubbe. Igen. Jag träffar visst alltid snubbar. Jag har visserligen träffat flera stycken det senaste. Men det är främst en jag tänker på. Han är glad, rolig, intelligent, har en massa humor. Han är snäll och rar. Han är intensiv och smått passionerad. Han är nog lite romantisk också. Han spelar den här låten om och om igen...Jag gillar honom. Men vi har lite olika syn på hur saker och ting ska fungera i hem och hus. Detta har vi redan disskuterat. Jag vet inte hur mycket allvar han menar. Men, ja, som sagt, det finns alltid ett visst mått av sanning i det man säger. Han bor fortfarande hemma...GOSH! Jag är inte ute efter en man att curla...så är dte bara. Jag är allt för rastlös för sådan skit. Jag är inte intresserad av det. Jag har redan varit där. Jag gjorde mig av med aset och det var det bästa jag någånsin gjort...Jag har varit med om allt för mycket skit i mitt liv för att vara så här ung. Jag har varit med om för mycket skit för att vara intresserad av att ta mer av den varan hur lätt som helst. Den här typen av skit dessutom...HAHAHAHA NO WAY! So... what the fuck am I supposed to do then ey? För jag gillar honom faktiskt. Jag låter tydligen inte skräckslagen när jag pratar om honom. Trots att det är en grabb som till och med bor i närheten. De övriga jag träffat den senaste tiden, eller de senaste två åren har bott ganska långt från mig. Jag har ganska raskt idiotförklarat dem. Jag avverkar dem i snabb takt. Jag springer fort så in i helvete åt andra hållet om jag tror eller känner mig fast eller pressad. Men där står jag...och är villig att ta diskussionen??! För det är jag nog faktiskt. Jag var INTE villig att ta diskussionen med den förra....jag bara lade ner det, fastän det fanns mycket hos honom jag verkligen tyckte om. Jag ville inte ta diskusionen om alkohol, om att sluta uppfostra mig, att sluta att ha en sådan negativ livssyn.

Av grabben jag nu funderar på har jag fått veta att han tror att jag definitivt kommer att komma till himlen (han är troende) därför att jag i somras troligen räddade livet på en liten pojk. Han tycker att jag är fantastisk, att jag är smart, rolig, intelligent och vacker. Gah....GAH!!!! Han ÄR smart. Han ÄR en funderande disskuterande människa. Och han kan skratta åt sig själv. Det gillar jag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Orden flyter i mitt inre utan sammanhang. Det är som en historia, en berättelse som vill bli berättad men ännu inte har hittat sin början, sin ordning, sin handling och där slutet ligger dolt i framtidens dunkel. Jag strävar efter att sätta samman me...

Jag vill be alla dra åt helvete. Jag vill be alla dra ÅT HELVETE! JAg vill ha min livslust åter. Jag avskyr att se mig i spegeln och bara se HENNE. Bara se den där kvinnan. Kvinnan jag alltid fått höra att jag är så lik, att jag ser ut precis som hon...

Det var ett tag sedan jag skrev och i mitt fall är det oftast en bra sak. Då har det förmodligen hänt mer än den vanliga skiten som jag kunnat hantera. Eller så har det hänt mycket och jag vill inte prata om det. Just nu kanske både och. En del saker...

Jag är min egen värsta fiende. Jag är min egen värsta fiende. Jag är min egen värsta fiende. Jag är min egen värsta fiende. Jag är min egen värsta fiende.   Min hjärna vägrar sluta bråka med mig. Min hjärna vägrar låta mig vila. Min hjärna vägrar...

Jag har funderat vidare. Jag behöver inte mina studier som tillflykt längre. Jag blir idiot av att bara jobba, jag blir idiot av att bara plugga. Jag tyckte att det var skönt, de första veckorna, med att börja skolan igen. Men nu...? Nej. Jag tycker ...