Som vanligt är mitt huvud fullt av tankar och funderingar. Som vanligt är jag sömnlös trots enorm trötthet. Som vanligt vet jag inte vad jag vill eller vart jag ska vända mig. Som vanligt är jag osäker, som vanligt är jag rädd, som vanligt är jag trött på allt, som vanligt älskar jag livet, som vanligt vill jag göra allt samtidigt, som vanligt kan jag inte bestämma mig för vad jag ska börja med. Jag vet aldrig vad jag vill, just nu vet jag nästan inte vad jag INTE vill. Jag vill ha alla dörrar öppna, jag vill inte välja någon väg av rädsla för att en annan ska försvinna. Jag vill ha allt. Jag är girig. Jag vet att det inte går. Ena stunden känner jag mig ensam och tycker att det är jobbigt. I nästa stund njuter jag av att det är så. Njuter av att ha den kontrollen över mitt liv. Varför kan jag aldrig vara nöjd? Är mina drömmar orealistiska? Är mina krav det? Är det jag drömmer om och vill ha så orimligt? Är det en barnslig dröm? Är det omöjligt? Existerar det inte? Jag har försökt hålla mig fast vid en envis tro om att det måste finnas...men tänk om det inte gör det?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Orden flyter i mitt inre utan sammanhang. Det är som en historia, en berättelse som vill bli berättad men ännu inte har hittat sin början, sin ordning, sin handling och där slutet ligger dolt i framtidens dunkel. Jag strävar efter att sätta samman me...

Jag vill be alla dra åt helvete. Jag vill be alla dra ÅT HELVETE! JAg vill ha min livslust åter. Jag avskyr att se mig i spegeln och bara se HENNE. Bara se den där kvinnan. Kvinnan jag alltid fått höra att jag är så lik, att jag ser ut precis som hon...

Det var ett tag sedan jag skrev och i mitt fall är det oftast en bra sak. Då har det förmodligen hänt mer än den vanliga skiten som jag kunnat hantera. Eller så har det hänt mycket och jag vill inte prata om det. Just nu kanske både och. En del saker...

Jag är min egen värsta fiende. Jag är min egen värsta fiende. Jag är min egen värsta fiende. Jag är min egen värsta fiende. Jag är min egen värsta fiende.   Min hjärna vägrar sluta bråka med mig. Min hjärna vägrar låta mig vila. Min hjärna vägrar...

Jag har funderat vidare. Jag behöver inte mina studier som tillflykt längre. Jag blir idiot av att bara jobba, jag blir idiot av att bara plugga. Jag tyckte att det var skönt, de första veckorna, med att börja skolan igen. Men nu...? Nej. Jag tycker ...